frujohanssonomamma

Tisdag=jobb-kväll.

Maken har lovat att jag ska få sova middag i dag, längtar redan...
Men ist för att gnälla över hur trött jag är så kan jag säga en annan sak jag tänkt på.

Jag har några runt om mig som bloggar, och vi ursäktar oss ofta över att vi inte hunnit, orkat eller haft lust att blogga. För vem är det vi känner så för, oss själva? De vi vet läser? Varför går vi omkring med ständigt dåligt samvete över att uppdateringen är dålig!? Ska inte bloggandet vara skoj, ett sätt för kära som kanske bor en bit bort att vara med i vardagen, en minnes grej för oss trötta, icke sovande mammor att minnas... jag bloggar mest för mig själv. Så nu, nu har jag tagit ett beslut! Jag slutar!
Slutar att ha dåligt samvete över att det kan gå en dag, eller kanske tre utan att det skrivs. Ibland finns varken lust, ork eller tid och då får det bara vara så... Ibland är liksom barnen, maken och livet viktigare än att jag ska skriva om vad vi gör, vad som skall komma eller något annat som är på tanke-banan.
Jag känner att det är en energi-tjuv och det var juh inte min tanke när jag började.

Maken är hemma idag med, feber och ont i halsen. Ludde kräktes fyra gånger igår och var ganska hängig, men natten har varit ganska lugn och idag verkar det relativt ok. Andreas sover fortfarande så hur han mår vet jag inte ännu. Barnen får vara hemma idag, i em när jag åker till jobbet och sen är det inte förrens på torsdag som jag jobbar igen och de ska till Pia, så jag hoppas Ludde kryat på sig tills dess.

Nu är det lite styr här hemma...

Kraaam