Trassel. <3
Igår fick vi ta bort älskade lilla Trassel, en av katt-ungarna. 090221-090522. 3 månader och en dag gammal.
Det var bara sååå jobbigt, tråkigt och ledsamt. Och det ska alltid vara något så fort Andreas inte e hemma. :(
Har massor med exempel... när Rex blev ormbiten, när Mathilda pillade in pärlorna i näsan, igår och när Mathilda pillade in skum i näsan... himla unge! Ja, det känns som att det alltid är när man e själv hemma.
Men det är juh över, idag är jag mest bara ledsen och så måste vi berätta för Mathilda, hon kommer juh att undra vart han tagit vägen annars. Får göra det senare idag, mycket sorg har kantat våran väg senaste 1,5 året.
Framför allt Morfar, beslutet om att lämna bort Rex, kissekatten Ida, och nu Trassel.
Mathilda tycker verkligen att det är jobbigt, hon pratar ofta om Rex, Ida och framför allt gammel Morfar. Hon tycker att han inte ska vara i himlen, för hon saknar honom. Ibland blir jag så tår-ögd att jag måste byta samtals ämne för att inte bryta ihop totalt. Jag saknar honom varje dag och kan fortfarande inte förstå att han inte finns här, att han aldrig mer ska vissla som fåglar, säga Mitt lilla hjärta, vad fin du är idag. (fast jag var skitig i håret å hade en slarvig toffs mitt på huvudet och de kom på oanmält besök och man stod i pyjamas.) Aldrig mera sitta med uppvikta jeans, öppen kort-ärmad skjorta, barfota i en sol stol och säga att Det här är livet! aldrig mer skratta så tårarna kommer och börja hosta av allt skrattande. Eller aldrig mera berätta om livet, sitt liv, all kunskap han bar på
Morfar, jag älskar dig! <3
Ja, helt otroligt att det är över ett år sedan... det är ofattbart, fortfarande. Han fattas mig, varje dag!
Vad deppigt det blev, men jag är ledsen över Morfar och det revs lixom upp av Trassel nu igår, även om det inte går att jämföra Morfar med en kisse...
Nu har i allafall Trassel det bättre där han är, ojj så dålig han blev sååå fort. Lilla hjärtat!
Vi hade juh inte bara sorg igår, vi var juh på konfirmationen, barnen tyckte allt att det var lite trist i kyrkan, men skötte sig helt okej. Även sen hos Marina så var de duktiga, det blir juh trist att bara sitta och äta å fika. Vi stod ut till halv fem sen ville jag bara hem, då var alla ganska slut. Jag kände mig helt tom. Det tar på krafterna att ta bort en kisse, åka och vara social och trevlig i flera timmar och sen ta med sig tre skiiiit trötta barn hem, som ska äta och sova. Halv åtta fick jag kväll... det är lixom betydligt senare än de brukar somna. Eller ja, Mathilda somnade då. Men det är sent för henne, å idag regnar det, så frågan e vad vi ska hitta på idag?!
I går kväll hamnade jag framför en film med Kiera Knigtly (stavning?) som utspelade sig på 1700-talet om jag kan gissa rätt på kläderna. Hon var gift med en hertig som skulle ha en son, men de fick bara töser... vilken kvinno-syn det var då... fyy faan. Jaja, men iaf, den var ganska bra och så fick jag gråta en skätt också, så kändes livet lite lättare.
Och nu tar vi sikte på helgen som kommer, då ska vi fira en gosse som blir 2 år, våran underbara Casper! Och så blir visst jag ett år äldre, men det är väl bara att beklaga... men i alla fall, det blir härligt med födelsedags helg. Blir antagligen så att min familj kommer på lördagen och de från Andreas sida kommer på söndagen. Skönt att dela upp det, men jobbigt att ha kalas och folk hela helgen, men det får bara gå. Ja, så ska jag väl ta tag i denna dagen... lite gröt till lilleman om en stund kanske och kaffe till mig. Får väl se när maken tänker å vakna, vet inte ens när han var hemma.
Ha en skön regnig söndag!
Det var bara sååå jobbigt, tråkigt och ledsamt. Och det ska alltid vara något så fort Andreas inte e hemma. :(
Har massor med exempel... när Rex blev ormbiten, när Mathilda pillade in pärlorna i näsan, igår och när Mathilda pillade in skum i näsan... himla unge! Ja, det känns som att det alltid är när man e själv hemma.
Men det är juh över, idag är jag mest bara ledsen och så måste vi berätta för Mathilda, hon kommer juh att undra vart han tagit vägen annars. Får göra det senare idag, mycket sorg har kantat våran väg senaste 1,5 året.
Framför allt Morfar, beslutet om att lämna bort Rex, kissekatten Ida, och nu Trassel.
Mathilda tycker verkligen att det är jobbigt, hon pratar ofta om Rex, Ida och framför allt gammel Morfar. Hon tycker att han inte ska vara i himlen, för hon saknar honom. Ibland blir jag så tår-ögd att jag måste byta samtals ämne för att inte bryta ihop totalt. Jag saknar honom varje dag och kan fortfarande inte förstå att han inte finns här, att han aldrig mer ska vissla som fåglar, säga Mitt lilla hjärta, vad fin du är idag. (fast jag var skitig i håret å hade en slarvig toffs mitt på huvudet och de kom på oanmält besök och man stod i pyjamas.) Aldrig mera sitta med uppvikta jeans, öppen kort-ärmad skjorta, barfota i en sol stol och säga att Det här är livet! aldrig mer skratta så tårarna kommer och börja hosta av allt skrattande. Eller aldrig mera berätta om livet, sitt liv, all kunskap han bar på
Morfar, jag älskar dig! <3
Ja, helt otroligt att det är över ett år sedan... det är ofattbart, fortfarande. Han fattas mig, varje dag!
Vad deppigt det blev, men jag är ledsen över Morfar och det revs lixom upp av Trassel nu igår, även om det inte går att jämföra Morfar med en kisse...
Nu har i allafall Trassel det bättre där han är, ojj så dålig han blev sååå fort. Lilla hjärtat!
Vi hade juh inte bara sorg igår, vi var juh på konfirmationen, barnen tyckte allt att det var lite trist i kyrkan, men skötte sig helt okej. Även sen hos Marina så var de duktiga, det blir juh trist att bara sitta och äta å fika. Vi stod ut till halv fem sen ville jag bara hem, då var alla ganska slut. Jag kände mig helt tom. Det tar på krafterna att ta bort en kisse, åka och vara social och trevlig i flera timmar och sen ta med sig tre skiiiit trötta barn hem, som ska äta och sova. Halv åtta fick jag kväll... det är lixom betydligt senare än de brukar somna. Eller ja, Mathilda somnade då. Men det är sent för henne, å idag regnar det, så frågan e vad vi ska hitta på idag?!
I går kväll hamnade jag framför en film med Kiera Knigtly (stavning?) som utspelade sig på 1700-talet om jag kan gissa rätt på kläderna. Hon var gift med en hertig som skulle ha en son, men de fick bara töser... vilken kvinno-syn det var då... fyy faan. Jaja, men iaf, den var ganska bra och så fick jag gråta en skätt också, så kändes livet lite lättare.
Och nu tar vi sikte på helgen som kommer, då ska vi fira en gosse som blir 2 år, våran underbara Casper! Och så blir visst jag ett år äldre, men det är väl bara att beklaga... men i alla fall, det blir härligt med födelsedags helg. Blir antagligen så att min familj kommer på lördagen och de från Andreas sida kommer på söndagen. Skönt att dela upp det, men jobbigt att ha kalas och folk hela helgen, men det får bara gå. Ja, så ska jag väl ta tag i denna dagen... lite gröt till lilleman om en stund kanske och kaffe till mig. Får väl se när maken tänker å vakna, vet inte ens när han var hemma.
Ha en skön regnig söndag!
