frujohanssonomamma

Ni vet, ibland känner man bara att man vill att dagen aldrig ska ta slut... så känner jag just nu om tiden med barnen. Att Ludwig ska vara så här mitt i utvecklingsfas där allt kommer på en gång, när Casper börjar testa om man får slå katten i huvudet eller om det fungerar att "beställa" ett tv-program... och om man inte får som man vill blir väl livet bättre genom att slänga sig på golvet å bara ill-vråla!? När Mathilda är på gränsen "stor" på gränsen liten... hon leker med dockor, bäddar, byter blöja och ammar för fullt. Men när jag tar fram "fel" kläder då är det fult, fel färg eller så mååååste hon ha kjol, för hon är en PRINSESSA!!!

Måste säga att jag känner mig såå lycklig! Jag är snart 28 år och Andreas och jag firar snart 7 år tillsammans.

Vi flyttade ihop efter 4 månaders boende i mitt föräldra hem.
Efter 7 månader förlovade vi oss. <3
När vi varit tillsammans i 17 månader blev Mathilda till... (planerad, om ni undrar...)
Den 16/6 2005 föddes våran lilla tjej. Lycka, vi är Mamma och Pappa!
En lördag i januari (har jag för mig... =/) gick Andreas ner på knä... och jag sa:JAAA!!! <3
Vi stod i kyrkan och lovade att vara varandras för evigt den 7/7 2007, nu är vi Fru och Herr Johansson.
10 månader efter vigseln blev vi föräldrar för andra gången, då föddes Casper.
En månad efter att Casper föddes flyttade vi till huset, vårat Åskog Ekhagen!
När Casper var 7 månader blev våran Ludwig till...
Och den 15:e september föddes våran minsting. Nu är familjen komplett!!

Jag funderar på ibland, att jaa, man kanske skulle ha blivit något... som har en titel. Som min duktiga lilla syster, hon har läst till undersköterska. Bra gjort, jag är imponerad! Min bror läser el-programet, så han vet vad han ska göra... och min yngsta syster tror sig ha bestämmt sig för vad hon vill, hon är 14 (snart 15), vad visste jag när jag var 14 bast... vilka killar som jag tyckte var snygga, kanske vad vi hade i läxa och att livet bara handlade om kompisarna.
Nu har även min kära mor börjat å läsa, även hon till usk. Jag är såå impad, det finns inte i min värld att läsa.
Är inte på något sätt missnöjd med mitt jobb, jag tjänar skapligt, har en del kvällar men då får jag istället mer dags tid med barnen. Och det blir inte så långa dagar för barnen hos dagmamman. Det som kan kännas tungt är att jobba helg, men det fungerar ganska bra det med.

Tillbaka till titeln... det som jag är och det jag blev, är Mamma.
Världens bästa jobb! Ja, okej det är dåligt betalt i pengar, men såå mycket kärlek!! <3 Och ja, det är HEEELA dygnet och på livstid, men vilket världs uppdrag att få förvalta tre människo-öden...
Vem vet vad mina tre troll blir en dag!?
Kanske rymdfarare, cirkus-clown, korvkiosk-ägare eller snickare som pappa eller kassörska som mamma...
Och för min del spelar det ingen roll alls. Jag vill bara att min barn ska vara lyckliga, välja det som känns rätt, för dem och att jag kan få känna att vi lyckats uppfostra upp våra barn till tre fina personer. Hur de än väljer att leva, ovavsett vad som sker i framtiden, så vet jag att jag kommer älska mina tre troll!!

Men jag skulle gärna frysa tiden nu... en stund, det är en underbar tid! Lycka och kärlek med barnen och så har vi juh fått dessa underbara katt ungar... just nu är livet såå härligt. Sol, lycka och om bara snön ville försvinna så skulle det vara precis som i en saga.

Tack för mig.